okej
Idag har varit okej. Inte bra, inte dålig. Alltså inte bra för att jag har ätit, men heller inte dålig för att jag inte hetsätit. Två bananer, en apelsin, ett tuggumipaket, lite popcorn. Thats it. Okej, det är ju inte direkt någonting att skryta med, men jag har ju i alla fall undvikt pizza och choklad, vilket jag var himla sugen på tidigare idag.
Imorgon är det enbart vätska som gäller, vatten och lite mjölk/juice när jag börjar känna mig svimfärdig. Tuggumi räknar jag inte heller som mat, så det är okej. Synd bara att det innehåller 5-10 kcal / tuggummi. Men men, det funkar.
Mitt liv är jobbigt just nu. Inte jobbigare än vanligt, men ändå sjukt jobbigt. När mina vänner oroar sig över killar och finnar så finns det inte ens i min skalle en ynka sekund. Att behöva tänka på sådana oviktiga saker finns bara inte. Det hade jag aldrig orkat med i mitt tillstånd. Visst, jag tycker synd om mig själv, det vet jag. Men jag hade gärna varit utan denna sjukdom. Dock känner jag vissa dagar att jag inte alls vill bli frisk. Fatta att behöva äta varje dag, dessutom flera gånger om, och behålla det!! Det finns inte i min värld.
En tanke jag har, eller snarare min högsta önskan, är att mina "vänner" kunde förstå hur fet och tjock jag verkligen är och känner mig. Varje gång jag drar upp ämnet säger de bara att jag inte alls är tjock, att jag ska sluta larva mig. Hela tiden pratar de om att jag vet att jag är smal eftersom att jag tar den minsta klädstorleken. FAN VAD JAG HATAR ER DÅ. Ni fattar ingenting om hur äcklig jag är, hur mycket fett som väller fram under tröjan och hur feta lår och armar jag verkligen har. Såg ni det, ja om ni verkligen såg det, då hade ni nog inte velat vara mig heller, så det så!
Imorgon är det enbart vätska som gäller, vatten och lite mjölk/juice när jag börjar känna mig svimfärdig. Tuggumi räknar jag inte heller som mat, så det är okej. Synd bara att det innehåller 5-10 kcal / tuggummi. Men men, det funkar.
Mitt liv är jobbigt just nu. Inte jobbigare än vanligt, men ändå sjukt jobbigt. När mina vänner oroar sig över killar och finnar så finns det inte ens i min skalle en ynka sekund. Att behöva tänka på sådana oviktiga saker finns bara inte. Det hade jag aldrig orkat med i mitt tillstånd. Visst, jag tycker synd om mig själv, det vet jag. Men jag hade gärna varit utan denna sjukdom. Dock känner jag vissa dagar att jag inte alls vill bli frisk. Fatta att behöva äta varje dag, dessutom flera gånger om, och behålla det!! Det finns inte i min värld.
En tanke jag har, eller snarare min högsta önskan, är att mina "vänner" kunde förstå hur fet och tjock jag verkligen är och känner mig. Varje gång jag drar upp ämnet säger de bara att jag inte alls är tjock, att jag ska sluta larva mig. Hela tiden pratar de om att jag vet att jag är smal eftersom att jag tar den minsta klädstorleken. FAN VAD JAG HATAR ER DÅ. Ni fattar ingenting om hur äcklig jag är, hur mycket fett som väller fram under tröjan och hur feta lår och armar jag verkligen har. Såg ni det, ja om ni verkligen såg det, då hade ni nog inte velat vara mig heller, så det så!
Kommentarer
Trackback
