Me, myself and I
Jag läste precis nyss en kommentar där man frågade sig vad smal är för mig och varför jag vill gå ner i vikt.
Grejen med mig är att jag vet att jag är normalstor, 162 cm och 52 kg är normalt. Jag vet det så väl! Men när det hela började vägde jag 64, betydligt mer. Och vetskapen av att vara normalstor spelar ingen roll när man ändå känner sig tjock och att hela världen tittar på en när man försöker dölja sina valkar. Jag vill inte vara normal, jag vill vara smal!!
Smal och vacker!
När jag ser tillbaka på tiden så känner jag ändå att jag trivdes med mig själv, jag hade aldrig tjock-tankar eller liknande och ja, var allmänt glad. Då jag sedan fick höra från en lagkamrat som inte sett mig på ett tag, tyckte jag hade gått upp, började allt. Jag började reflektera över att jag var lite bredare än de andra och jag ville ner. Jag var äcklig och tjock och därmed ingenting värd. Jag vet att det är mitt psyke som trasslar till det och att jag tar ut det i maten, men ändå! Jag känner mig så otroligt stor och uppblåst när jag äter och jag trivs så sjukt bra när jag inte gör det. Varför inte då göra någonting jag mår bra av, istället för att äta och vara ännu tjockare?
Sommaren och bikinikropparna pressar unga tjejer något så enormt och där inkluderar jag mig själv. Nu mot sommaren har det blivit ännu svårare att äta och jag vill verkligen inte göra det. Men så kommer hetsätningsattackerna, fy vad jag hatar dem. Efter kilovis med mat och inyttigheter måste jag bara göra mig av med allt, det finns ingen annan utväg!
Så, där har ni en lite närmare förklaring. Antingen så förstår ni mig eller inte, det spelar ingen roll. Jag har iallafall fått skriva av mig och det är därför jag har denna blogg.
Idag har jag fått i mig ca 220 kalorier, vilket är 220 för mycket.
Banan
1 dl mjölk
te + mjölk
1 tuggimipaket.
Det får ändå vara okej. Ikväll hade jag tänkt gå ut och springa, strunta i mitt skadade knä. Åh vad det ska bli skönt!
Ha det bra alla glada, tjocka och smala!
Grejen med mig är att jag vet att jag är normalstor, 162 cm och 52 kg är normalt. Jag vet det så väl! Men när det hela började vägde jag 64, betydligt mer. Och vetskapen av att vara normalstor spelar ingen roll när man ändå känner sig tjock och att hela världen tittar på en när man försöker dölja sina valkar. Jag vill inte vara normal, jag vill vara smal!!
Smal och vacker!
När jag ser tillbaka på tiden så känner jag ändå att jag trivdes med mig själv, jag hade aldrig tjock-tankar eller liknande och ja, var allmänt glad. Då jag sedan fick höra från en lagkamrat som inte sett mig på ett tag, tyckte jag hade gått upp, började allt. Jag började reflektera över att jag var lite bredare än de andra och jag ville ner. Jag var äcklig och tjock och därmed ingenting värd. Jag vet att det är mitt psyke som trasslar till det och att jag tar ut det i maten, men ändå! Jag känner mig så otroligt stor och uppblåst när jag äter och jag trivs så sjukt bra när jag inte gör det. Varför inte då göra någonting jag mår bra av, istället för att äta och vara ännu tjockare?
Sommaren och bikinikropparna pressar unga tjejer något så enormt och där inkluderar jag mig själv. Nu mot sommaren har det blivit ännu svårare att äta och jag vill verkligen inte göra det. Men så kommer hetsätningsattackerna, fy vad jag hatar dem. Efter kilovis med mat och inyttigheter måste jag bara göra mig av med allt, det finns ingen annan utväg!
Så, där har ni en lite närmare förklaring. Antingen så förstår ni mig eller inte, det spelar ingen roll. Jag har iallafall fått skriva av mig och det är därför jag har denna blogg.
Idag har jag fått i mig ca 220 kalorier, vilket är 220 för mycket.
Banan
1 dl mjölk
te + mjölk
1 tuggimipaket.
Det får ändå vara okej. Ikväll hade jag tänkt gå ut och springa, strunta i mitt skadade knä. Åh vad det ska bli skönt!
Ha det bra alla glada, tjocka och smala!
Kommentarer
Trackback
