behöver skriva av mig
vad finns det att göra när smärtan aldrig försvinner? att aldrig någonsin se något hopp eller ljus med allt man gör är jobbigt. jag mår så himla dåligt och det går ut över mina vänner och min familj. jag vill vara till hjälp och stödja andra, men orkar inte med mig själv. finns det någon handbok för att leva?
jag har hetsätit så jävla mycket idag och jag hatar att kräkas. det jag förut tyckte så mycket om har blivit min mardröm. jag har alltid ont i halsen och ständigt torra händer och sår på fingrarna som tar stryk. jag orkar inte mer. jag vill dö. jag vill inte mer. jag pallar inte trycket. kan inte någon komma och hjälpa mig? varför finns det ingen här som tröstar mig och slickar mina sår? jag behöver någon, bara någon.
åh vad jag önskar att alla andra kunde låta mig vara, att behöva vara trevlig och social när man verkligen inte orkar är faktiskt svårt. jag orkar inte se mina vänner ta stryk längre och funderar ofta på att klippa av kontakten helt. undrar om jag skulle orka det. skulle jag palla att leva ensam? bättre ensam och sur än många vänner att såra, inte sant?
jag sitter här och tycker synd om mig själv, det gör jag verklingen. jag vill inte men det är någonting jag gör. jag har ätit så fruktansvärt mycket idag att jag känner mig som världens ballong som snart flyger ut genom fönstret. eller nej, vänta! en ballong av fett kan för fan inte flyga! det krävs flera lastkranar för att få mig och min feta kropp att lyfta. varför kan inte alla få se ut som de vill? tänk att vara nätt, ha platt mage och smala ben + armar. fatta att jag skulle göra vad som helst för att få det! jag skulle verkligen det. jag skulle offra allt i hela världen för att få vara smal, smal och lycklig som alla andra!
smal. smal. smal. smal. smal. åh vad jag vill bli smal. imorgon ska jag inleda min nya hårda och stränga diet! jag ska fanimig klara detta nu. det ska jag ge mig fan på. täpp bara igen det där jävla kakhålet, så ska du nog se att du lyckas och att du också kan bli smal. smal. smal. smal. smal. smal. SMAL!
jag har hetsätit så jävla mycket idag och jag hatar att kräkas. det jag förut tyckte så mycket om har blivit min mardröm. jag har alltid ont i halsen och ständigt torra händer och sår på fingrarna som tar stryk. jag orkar inte mer. jag vill dö. jag vill inte mer. jag pallar inte trycket. kan inte någon komma och hjälpa mig? varför finns det ingen här som tröstar mig och slickar mina sår? jag behöver någon, bara någon.
åh vad jag önskar att alla andra kunde låta mig vara, att behöva vara trevlig och social när man verkligen inte orkar är faktiskt svårt. jag orkar inte se mina vänner ta stryk längre och funderar ofta på att klippa av kontakten helt. undrar om jag skulle orka det. skulle jag palla att leva ensam? bättre ensam och sur än många vänner att såra, inte sant?
jag sitter här och tycker synd om mig själv, det gör jag verklingen. jag vill inte men det är någonting jag gör. jag har ätit så fruktansvärt mycket idag att jag känner mig som världens ballong som snart flyger ut genom fönstret. eller nej, vänta! en ballong av fett kan för fan inte flyga! det krävs flera lastkranar för att få mig och min feta kropp att lyfta. varför kan inte alla få se ut som de vill? tänk att vara nätt, ha platt mage och smala ben + armar. fatta att jag skulle göra vad som helst för att få det! jag skulle verkligen det. jag skulle offra allt i hela världen för att få vara smal, smal och lycklig som alla andra!
smal. smal. smal. smal. smal. åh vad jag vill bli smal. imorgon ska jag inleda min nya hårda och stränga diet! jag ska fanimig klara detta nu. det ska jag ge mig fan på. täpp bara igen det där jävla kakhålet, så ska du nog se att du lyckas och att du också kan bli smal. smal. smal. smal. smal. smal. SMAL!
Kommentarer
Trackback
